Imorse var det så fruktansvärt svårt att ta sig upp ur sängen. Jag somnade om igen och igen. Till slut sa mamma något om att de skulle äta frukost, så då satte jag mig upp för att försöka vakna till liv. Jag är verkligen inte alls en morgonmänniska. Inte på en endaste fläck.
När jag väl hade blivit människa igen (när jag är nyvaken hör jag väl mer till någon slags zombievariant) fick jag några uppgifter av min pappa. Och sedan dess har aktiviteterna flödat. Jag har krattat, sopat, burit, släpat, badat, ätit, fikat, skrattat, pratat osv. osv.
Vi har även hunnit hälsa på bästa farfar. Han är en riktig mysfarbror med många härliga och roliga berättelser på lager.
Så nu när dagen lider mot sitt slut har det hunnits med en hel del TROTS min sovmorgon som hette duga.
Å han verkar härlig din farfar! Nej tidig morgon är inte heller min grej. Kram på dej!
ReplyDelete